Min första tanke var INGEN!
Sedan har tankarna gått fram och tillbaka,
ett tag var det, jo bara han.
Sedan har det ett bra tag varit INGEN!
Men nu vet han på sätt och vis.
Och faktiskt så på något vis känns det lite tryggt att han vet.
Även fast han inte vet allt så.
Fast nu har tankarna börjat väga för och emot,
kanske ska han få veta exakt,
för kanske blir det ytterligare ett steg upp på trygghetsgraden.
Men det är svårt.
Kanske precis innan eller till och med ett par dagar.
Beslutet är inte taget, men jag måste säga att det väger jämnt,
och jag har svårt att fatta rätt beslut.
För hur ska jag veta om det är rätt eller inte?!
Det är ju sånt man märker först efteråt, lite jobbigt.
Jag känner nog att just nu väger det mer för att han ska få veta exakt.
Det känns som att det skulle bli lite lättare då.
Men jag vet inte när jag ska prata med honom om det.
INGEN annan ska ju få veta om det liksom.
Än har jag lite tid kvar på att fatta mitt beslut i alla fall och det känns skönt,
slippa göra något förhastat.