Det kändes faktiskt helt okej.
Jag blev glad för det!
Men sen börja min tankeverkstad sätta igång och då börja fundera på om det var så "unikt" i alla fall. Jag var säkert inte den enda, det vet jag ju inte. Och nu kom jag på när jag skriver detta att varför hände det inte tidigare, det var ju liksom möjligt, fast kanske ändå var mitt fel lite att jag var lite avvaktande.
En annan sak jag ångra mig var det som hände precis efter det första, varför kunde jag inte trycka ur mig hela sanningen utan bara ta själva början =/ Hade säkert känts bättre på två olika sätt om jag fortsatt och inte bara tagit början! =(
Varför ställde jag inte samma fråga tillbaka? Känns så taskigt nu efter =(

Jag är just nu så himla trött på detta och särskilt mig själv!
Varför ska min hjärna tänka efter om allt som precis hänt, jag mår ju inte precis bättre utav det. Oftast bara sämre!
Vill ju så gärna men varför gör jag ingenting åt det?! Det kanske inte var det bästa tillfället denna gång, men någon gång ska det ske något i alla fall. Det är ju inget särskilt jag "begär" egentligen, typ bara något litet, ett tecken eller liknande på kanske lite intresse/engagemang.
*Suck* jag blir så trött på detta nu ='(