Jag behöver verkligen skriva/svamla av mig en hel del tankar!!

När ett hjärta slår och slår och verkligen rusar iväg, vad ska man då ta sig till. När man inte vet vad det menas med det. Vad det beror på är jag fullkomligt klar med. MEN! jag vet inte exakt hur jag ska tolka det. 
Är det glädje som rusar igenom kroppen?! -SJÄLVKLART!!
Är det nervositet? -En aning, tror jag i alla fall.
Men, det måste vara något mer! Och det ÄR något mer. Men jag kan inte helt sätta fingret på det, jag har mina aningar gällande en till orsak, men det är säkert flera flera andra saker också. Och allt detta samtidigt gjorde att jag knappt visste vart jag skulle ta vägen, hur jag skulle bete mig, hur jag skulle fortsätta bete mig "normalt".
Tankarna har snurrat, och det vilt och kraftigt. Säkert nära en tornado, men vem är jag att jämföra med det när man aldrig upplevt en sådan. 
Att mina tankar och känslor varit i virrvarr idag kan jag dock intyga.
Jag har i alla fall överlevt dagen och kunnat utföra mitt arbete. Och några timmar efter händelsen inträffade så byttes tankarna mot bland annat, när kommer det hända igen? Kommer det ske igen? Vill jag att det ska ske? Hur ska jag handskas med det då? Måste jag snart ta tag i känslorna eller ska jag låta de "rinna ut i sanden"?
VAD VILL JAG EGENTLIGEN?!


Inte nog med detta, häromnatten så drömde jag. Har gjort det nästan varje natt denna veckan, eftersom jag sovit tillräckligt (antar jag att det beror på). Men denna drömmen innebar att jag träffade en människa som hade gift sig! Roligt och allt sånt! Men, det tog ganska hårt, med tanke på att jag inte visste om det innan och att jag kanske hade haft känslor. Dock var den drömmen väldigt kort och säkert inblandad i något annat, vad vet jag. Jag minns inte mycket mer än mötet med denna person och en till då jag fick reda på giftermålet.
Något som lite, ja vad ska jag säga, gnager i mig, är att jag inte riktigt vet hur jag ska hantera och tolka alla drömmar jag har, de är väldigt trovärdiga och verkliga, men ofta saker jag inte vill ska hända händer.
Jag orkar dock inte gräva i det mer och så småningom har jag glömt även dessa drömmar och fortsätter "leva i ovisshet".

Tack och hej för mig denna gång. Hjärtat känns lättare efter att ha knappat ner allt detta, dock så börjar hjärtat om att slå lite mer och lite hårdare när jag tänker tillbaka på idag.
Än en gång är jag tacksam för att jag har möjlighet att "skriva av mig" och att jag en dag i framtiden kanske läser det här och minns vad det handlade om och får se hur det urartat sig.